Flera regelverk med olika uppgifter
En kund vill investera hållbart och frågar dig vilka fonder som är mest hållbara. Vad svarar du?
För att kunna ge ett bra svar behöver du som rådgivare förstå både kundens önskemål och vilken information som finns om de olika produkterna.
EU:s hållbarhetsregelverk kan hjälpa dig att orientera dig. De styr bland annat vilken information företag och finansiella aktörer ska lämna, hur miljömässigt hållbara verksamheter definieras och hur du ska ta hänsyn till kundens hållbarhetspreferenser.
Vi börjar med de regler som ligger närmast kundmötet.
MiFID II och IDD – kundens hållbarhetspreferenser
När du ger investeringsrådgivning behöver du göra en lämplighetsbedömning för att säkerställa att de investeringar du rekommenderar passar kunden. Bedömningen omfattar bland annat kundens kunskap och erfarenhet, ekonomiska situation, risktolerans och investeringsmål.
Du behöver också ta reda på om kunden har särskilda önskemål om hållbara investeringar, så kallade hållbarhetspreferenser.
Enligt regelverket kan kunden uttrycka sina hållbarhetspreferenser på tre sätt, var för sig eller i kombination: en minsta andel miljömässigt hållbara investeringar enligt EU:s taxonomi, en minsta andel hållbara investeringar enligt SFDR, eller att produkten beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer.
Reglerna finns inom MiFID II för investeringsrådgivning och inom IDD för rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter.
Som rådgivare behöver du kunna förklara vad de olika alternativen innebär. Kundens hållbarhetspreferenser ska sedan beaktas när du bedömer vilka produkter som är lämpliga att rekommendera.
SFDR – information om hållbarhet i finansiella produkter
SFDR står för Sustainable Finance Disclosure Regulation och kallas även disclosureförordningen.
Förordningen ställer krav på hållbarhetsrelaterad information från bland annat finansmarknadsaktörer och om finansiella produkter. Syftet är att öka transparensen och göra det lättare att förstå och jämföra produkternas hållbarhetsegenskaper.
Två begrepp som du kanske har stött på i fondinformationen är artikel 8 och artikel 9.
Artikel 8: Finansiella produkter som främjar miljörelaterade eller sociala egenskaper och uppfyller vissa villkor.
Artikel 9: Finansiella produkter som har hållbara investeringar som mål.
En viktig sak att komma ihåg är att artikel 8 och 9 inte är hållbarhetsbetyg eller officiella kvalitetsmärkningar.
Att en fond omfattas av artikel 8 innebär exempelvis inte automatiskt att den är mer hållbar än andra fonder. Du behöver också förstå vilka hållbarhetsegenskaper fonden främjar, hur investeringarna väljs och vad produktinformationen faktiskt säger.
SFDR är dessutom under förändring. EU-kommissionen har föreslagit en reform med nya produktkategorier, men förslaget är ännu inte gällande rätt. Reformen väntas också påverka hur hållbarhetspreferenser definieras, eftersom begreppet hållbar investering enligt SFDR föreslås tas bort.
EU:s taxonomi – vad räknas som miljömässigt hållbart?
EU:s taxonomi är ett klassificeringssystem som anger under vilka förutsättningar en ekonomisk verksamhet kan räknas som miljömässigt hållbar.
Taxonomin omfattar sex miljömål, däribland begränsning av klimatförändringar, klimatanpassning, övergång till en cirkulär ekonomi och skydd av biologisk mångfald.
För att en verksamhet ska klassificeras som miljömässigt hållbar behöver den bland annat:
Bidra väsentligt till minst ett av miljömålen.
Inte orsaka betydande skada för något av de övriga miljömålen.
Uppfylla vissa minimiskyddsåtgärder, exempelvis inom mänskliga rättigheter.
Uppfylla de tekniska granskningskriterier som gäller för verksamheten.
Taxonomin klassificerar alltså ekonomiska verksamheter, inte hela företag eller fonder som sådana.
För dig som rådgivare blir taxonomin exempelvis relevant om en kund vill att en viss andel av investeringarna ska vara miljömässigt hållbara enligt EU:s kriterier.
Då behöver du kunna förklara vad en sådan andel innebär och hur den skiljer sig från andra sätt att beskriva hållbara investeringar.
CSRD och ESRS – företagens hållbarhetsrapportering
För att investerare och andra aktörer ska kunna bedöma hållbarhetsfrågor behövs tillförlitlig information från företagen.
CSRD, Corporate Sustainability Reporting Directive, är EU:s direktiv om företagens hållbarhetsrapportering. Det reglerar vilka företag som ska rapportera hållbarhetsinformation.
Rapporteringen sker enligt ESRS, European Sustainability Reporting Standards. Standarderna omfattar bland annat klimat, miljö, sociala förhållanden och bolagsstyrning.
Informationen kan användas av banker, investerare och andra finansiella aktörer för att analysera företagens hållbarhetsrelaterade risker och påverkan.
Under 2026 har EU beslutat om omfattande förenklingar av CSRD och ESRS. Bland annat begränsas kretsen företag som omfattas av obligatorisk rapportering. Ändringarna i direktivet behöver också genomföras i nationell lagstiftning.
Som rådgivare behöver du inte kunna alla rapporteringskrav i detalj. Däremot är det bra att förstå varifrån informationen om företagens hållbarhetsarbete kommer och hur den kan användas när finansiella produkter analyseras.
Hur hänger regelverken ihop?
Regelverken fyller olika funktioner, men bidrar tillsammans till att skapa bättre förutsättningar för hållbar finansiering.
CSRD och ESRS reglerar företagens hållbarhetsrapportering. EU:s taxonomi anger kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. SFDR ställer krav på hållbarhetsrelaterad information om finansiella produkter och aktörer. Och MiFID II och IDD innehåller regler om hur kundens hållbarhetspreferenser ska beaktas vid rådgivning.
Det innebär inte att informationen alltid följer en enkel kedja från företag till kund. Men regelverken bidrar på olika sätt till att du som rådgivare ska kunna förstå och förklara produkternas hållbarhetsegenskaper.
Vad behöver du framför allt ha koll på?
Det viktigaste är att kunna skilja mellan olika sätt att beskriva hållbarhet.
En kund som vill investera i företag med låga klimatutsläpp har inte nödvändigtvis samma önskemål som en kund som vill investera i företag som arbetar aktivt med att minska sina utsläpp.
På samma sätt säger en fonds namn eller SFDR-klassificering inte allt om investeringarnas hållbarhet.
Som rådgivare behöver du förstå kundens önskemål, bedöma vilka produkter som är lämpliga och kunna förklara vad produkternas hållbarhetsegenskaper faktiskt innebär.
Du behöver inte kunna varje detalj i EU:s regelverk. Men när du förstår hur reglerna hänger ihop blir det lättare att ställa rätt frågor, tolka informationen och ge kunden välgrundade rekommendationer.
